Lollitaaa

Alla har väl den där vännen som varit vid ens sida längst? Vilken är din?



Min heter Caroline, vi fann varandra på dagis redan som 1 åringar. Trivdes så bra tillsammans så vi blev "bästisar". Följdes åt även när vi skulle börja i grundskolan, gick först på Nyvångskolan sen på Tolvåkerskolan. När det var dags att välja inriktning till gymnasiet så blev det svårt, båda hade olika intressen men ändå sluta det med samma skola. Hade några kurser tillsammans & dem utnyttjade vi mycket väl ;)



Det var dock inte alltid som man gjorde det man skulle på Turismlektionen med Niiiiichlag!! ;)



För vi alla har vi minnen som vi delar med varandra, vissa glömer man aldrig medan vissa glöms tyvärr bort. Men det är när man sitter & små pratar som alla de finna minnena kommer på tal. Det är "det" som gör stunden så fin & det bästa är att minnena är oendligt många & med en oendligt vacker person som man delat mycket med fast än är det inte slut. Min vän & jag har hållt ihopa i 19 år & fler kommer det givetvis att bli!
Har du tänkt på att man kan vara fantastiskt bra vänner fastän man inte träffas varje dag? När det är sant! Det kan gå flera dagar, till & med någon vecka innan vi kanske ses eller hörs men det känns inte konstigt för det. Tvärtom, vi bablar på som om inget har hänt, snackar skvaller & många nya skratt & minnen växer fram.
Kom ihåg att det är de där "lilla" som gör det lilla extra!



Kärlek mellan två vänner som följts åt genom åren som vi är när man inte behöver ha något bekräftat utan att man vet att man finns där för varandra! Nu har min vän varit bort i lite mer än en månad & 12 månader återstår innan hennes resa är slut. Är glad för hennes skull för hon gör något som hon tycker om, men visst är saknaden stor & den blir inte mindre. Fastän vi är fler tusen mil ifrån varandra så hörs vi så gott som varje dag, vi snackar som om hon vore kvar på morkullevägen i sitt lilla gröna rum, för inget kan skilja oss åt & det är vårt bevis på vår vänskap!